perken

Jag saknar orden, att leka och bolla med dem. Saknar att berätta, vinkla och fundera och någon gång få en liten kommentar. Så därför tittar jag in. Säger "hej" och skriver några rader.

Det är så mörkt ute, att jag får kämpa för att det mörka inte ska famla sig in i bröstet. Stänger det ute med ljus och för tidiga julgardiner. Snart, snart är det ljuvliga december!