Extratimmen
Det är ofta riktigt fasansfullt när klockan ringer på vardagsmornarna. Jag avskyr att gå upp och lämna den sköna sängen för att sätta mig på en skakig och iskall spårvagn. Inför denna dag med kvällsmöte på jobbet hade jag laddat ordentligt med att verkligen lägga mig i tid för att maximalt utnyttja den tjugofem minuter extra sovmorgonen. Jag skulle få sova över åtta timmar! Klockan kvart över tio slocknade jag efter att i sömnigt töcken ställt mobilalarmet.
När så alarmet i morse började trumpeta kändes det som om jag knappt sovit tre timmar. Men utan att snooza tvingade jag mig upp och hamstrade vilt runt bland kläderna utan att hitta något vettigt. Efter att ha tillbringat alldeles för mycket tid med att kasta på och av mer eller mindre omöjliga kläder tickade klockan iväg så pass mycket att jag fick rusa iväg utan frukost. Jag sprang nerför de elva trapporna för vårt berg och kastade en stressad blick på klockan... Det var något som inte stämde? Jag dubbelkollade snabbt så spårvagnskortet var med. Jag sprang vidare med en gnagande känsla av att något var fel. Det var så kallt och var sjutton var alla människor? Jag tvärstannade och kollade på klockan igen. Jag blev helt stilla, gick den fel??? Jag drog upp mobilen som visade detsamma - klockan var SEX inte sju! Jag hade gått upp en timme för tidigt och det helt i onödan! Jag hade alltså helt på eget bevåg gått upp 05.25! Katastrof.
Men, inget ont som inte har något gott med sig. Jag gick hem, fortsatte krångla runt med att byta kläder i en kvart, och åt sedan en ordentlig frukost och läste GP. Inte alls så dumt faktiskt.
När så alarmet i morse började trumpeta kändes det som om jag knappt sovit tre timmar. Men utan att snooza tvingade jag mig upp och hamstrade vilt runt bland kläderna utan att hitta något vettigt. Efter att ha tillbringat alldeles för mycket tid med att kasta på och av mer eller mindre omöjliga kläder tickade klockan iväg så pass mycket att jag fick rusa iväg utan frukost. Jag sprang nerför de elva trapporna för vårt berg och kastade en stressad blick på klockan... Det var något som inte stämde? Jag dubbelkollade snabbt så spårvagnskortet var med. Jag sprang vidare med en gnagande känsla av att något var fel. Det var så kallt och var sjutton var alla människor? Jag tvärstannade och kollade på klockan igen. Jag blev helt stilla, gick den fel??? Jag drog upp mobilen som visade detsamma - klockan var SEX inte sju! Jag hade gått upp en timme för tidigt och det helt i onödan! Jag hade alltså helt på eget bevåg gått upp 05.25! Katastrof.
Men, inget ont som inte har något gott med sig. Jag gick hem, fortsatte krångla runt med att byta kläder i en kvart, och åt sedan en ordentlig frukost och läste GP. Inte alls så dumt faktiskt.
Bildbevis på den hiskeliga tiden då jag hade kunnat sova istället för att rusa i trapppor.
På väg hem igen och inte helt nöjd med den extra timmen.
(För att lyxa till denna speciella och trötta morgon blev det en fika med bulle och varm choklad i väntan på bytet till bussen. Det var allt lite fint.)
(För att lyxa till denna speciella och trötta morgon blev det en fika med bulle och varm choklad i väntan på bytet till bussen. Det var allt lite fint.)
Kalabalikteknik
Jag minns när jag under skoltiden satt och suckade och stönade åt hur hopplöst korkade alla lärare var så fort de närmade sig en tv. Vi kunde sitta och vänta upp till dryga halvtimmen innan Myrornas krig till sist förbyttes till Ur: s pedagogiska språkprogram. Jag förstod inte... hur svårt kunde det vara?
Ack vad jag misstog mig. Jag har nu min fullaste förståelse för denna tekniks obegripliga mystik. Varje fredag uppstår det svettig kalabalik när jag och min kollega rullar ut tv: n till barnens mysstund:
- Erika! Var har du gjort av den viktiga kabeln, gastar min kollega medan jag vilt letar efter den rätta kontrollen (vilket inte är lika lätt som det låter när det finns cirkus tio stycken och endast tre av dem har fungerande batteri).
- Ingen aning, vilken av dem? Tryckte du i en VHS eller en DVD, förresten?
- Öh??? Jag tog Nalle Puh, du spolade väl tillbaka den, Erika?
Vi turas om att trycka och ha oss samtidigt som vi lugnar barnen som nu inte alls är lika glada. Till slut flimrar tv: n lyckobringande till både vår och barnens stora lättnad. Det är tyvärr inte alls lika med att filmen rullar igång. Vi trycker febrilt vidare, viftar med olika kontroller och drar sladdar och kablar ut och in ur olika kontakter.
Till slut börjar det kännas riktigt löjligt. Jag inser att det är dags att kapitulera om det överhuvudtaget ska bli någon film.
- Nä vet du, det här är verkligen inte min starka sida. Jag är faktiskt uppväxt utan VHS och DVD: n hemma ja... Den har jag inte lyckats lära mig... Jag hämtar hjälp!
Så går jag över och hämtar vår andra kollega som efter fem sekunder äntligen får igång filmen. Svettiga står vi och lyssnar när hon kort och pedagogiskt berättar att vi måste trycka in en röd knapp och ja, välja DEN fjärrkontrollen och sen trycka DÄR. Trött och lättad nickar jag och känner mig mest nöjd över att detta fredagsprojekt äntligen är över. Jag vet dock att nästa fredag kommer att vara exakt likadan. Jag kommer nämligen inte ihåg ens hälften av vad hon sagt.
Vad är det med lärare och teknik egentligen?
Ack vad jag misstog mig. Jag har nu min fullaste förståelse för denna tekniks obegripliga mystik. Varje fredag uppstår det svettig kalabalik när jag och min kollega rullar ut tv: n till barnens mysstund:
- Erika! Var har du gjort av den viktiga kabeln, gastar min kollega medan jag vilt letar efter den rätta kontrollen (vilket inte är lika lätt som det låter när det finns cirkus tio stycken och endast tre av dem har fungerande batteri).
- Ingen aning, vilken av dem? Tryckte du i en VHS eller en DVD, förresten?
- Öh??? Jag tog Nalle Puh, du spolade väl tillbaka den, Erika?
Vi turas om att trycka och ha oss samtidigt som vi lugnar barnen som nu inte alls är lika glada. Till slut flimrar tv: n lyckobringande till både vår och barnens stora lättnad. Det är tyvärr inte alls lika med att filmen rullar igång. Vi trycker febrilt vidare, viftar med olika kontroller och drar sladdar och kablar ut och in ur olika kontakter.
Till slut börjar det kännas riktigt löjligt. Jag inser att det är dags att kapitulera om det överhuvudtaget ska bli någon film.
- Nä vet du, det här är verkligen inte min starka sida. Jag är faktiskt uppväxt utan VHS och DVD: n hemma ja... Den har jag inte lyckats lära mig... Jag hämtar hjälp!
Så går jag över och hämtar vår andra kollega som efter fem sekunder äntligen får igång filmen. Svettiga står vi och lyssnar när hon kort och pedagogiskt berättar att vi måste trycka in en röd knapp och ja, välja DEN fjärrkontrollen och sen trycka DÄR. Trött och lättad nickar jag och känner mig mest nöjd över att detta fredagsprojekt äntligen är över. Jag vet dock att nästa fredag kommer att vara exakt likadan. Jag kommer nämligen inte ihåg ens hälften av vad hon sagt.
Vad är det med lärare och teknik egentligen?
Bort med söndagsångesten!
Idag är det söndag. Det där med söndagar är inte helt lätt måste jag säga. Söndag betyder ju indirekt att det är absolut sista dagen på helgen innan en lång vecka fylld av arbetsdagar med trötta mornar börjar. Men jag har försökt jobba med det där, att få livskvalitet på söndagarna med. Söndagarna blir ju liksom inte trevligare av att jag går runt och ojar mig över att det snart, snart, SNART är den vanliga vardagen som åter tar fart i snigeltempo. Söndagen innebär ju egentligen lika mycket helg som lördagen. Ett slut på söndagsångesten har det därmed fått bli! Och det går faktiskt alldeles utmärkt! Bort med alla tråkiga ångesttankar om att helgen snart är slut och fram med roliga saker att fylla dagen med!
Så denna söndag har innehållit:
Att frossa i egna örtkryddor - underbart!
Fram för livskvalitet på söndagar!
Så denna söndag har innehållit:
- Jag och maken suttit vid havet i solen och delat thaimat - Livskvalitet på det!
- Vid hemkomsten har vi konsumerat Ben & Jerryglass med kaffe på balkongen - Livskvalitet på det med!
- Och nu bakas det örtfrallor - Livskvalitet även där!
Att frossa i egna örtkryddor - underbart!
Att vara värsta husmodern - inte dumt det heller!
Fram för livskvalitet på söndagar!
