Svettig lunch

Idag for jag och sonen in till stan. Bor man på en ö är det lite mer omständligt att ta sig in och hem från fastlandet. Det tar helt enkelt lite tid när man ska passa bussar och båtar. Därför passade vi så klart på att äta lite lunch på makens kontor!

Först märkte jag att sonen blivit mycket mer rörlig sen sist vi var där. Jag började kvickt fundera över var de kunde tänkas ha gjort av barnstolarna när jag med ens kom ihåg att detta är ett kontor och kontor är inte ofta utrustade med barnstolar. Jaha. En mammafamn är inte att förringa. Sen såg jag med fasa de svarta tygsofforna och hur inte alls så bra de passar ihop med kladdiga små nävar. I snabb följd efter det registrerade jag det låga matbordet med sylvassa hörn och skåpet under diskbänken med diskmaskinstabletter. Den mysiga lunchen bestående av en alldeles förträfflig lasagne blev en aningens hetsig eftersom jag samtidigt försökte mata den ålande sonen som med varannan sked gröt varannan en bit lasagne, helt plötsligt och väldigt oblygt helst ville krypa runt för att utforska varenda tänkbar fara.

Med munnen och tröjan full av lasagne och barngröt insåg jag plötsligt att vi inte bara belamrat ett helt bord med diverse barnpryttlar utan även det lilla sidobordet där Mikaels ena stackars kollega fick sitta och trängas med matlådan jämte sonens vällingflaska och termos med hett vatten.

När så kaffet åkte fram kände jag att det var dags att gå. Ingen insisterade på att vi skulle stanna ännu en stund. Men jag tror att de tycker om oss ändå. Även om jag misstänker att de fann det rätt gott med lite lugn och ro. Så även jag.


 
 Söt men ack så rörlig... Under lunchen passar denne lille man bäst i barnstol.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0