perken

Att småbarnsföräldrar inte sover sådär värst mycket är nog ingen direkt nyhet. Men det är en brutal sanning. Och jag som inte riktigt trodde på det innan. Tidiga mornar, sena nätter, ryckig sömn. Tändes som bråkar, täppt näsa som behöver näsdroppar, konstant hungrig barnamage. Så är det.

En dag hos makens föräldrar satt vi vid köksbordet och pratade om sömnen hemma. "Vi är så trötta! Vi sover så ryckigt..." Maken hann knappt säga mer innan svärmor sa "Ja? Småbarnsföräldrar är konstant trötta. Det är ju så att ha småbarn. Mer kaffe?"

Den kommentaren tänker jag ofta på, speciellt när jag är som allra tröttast och kommer på mig själv med att försöka lägga in osten i besticklådan istället för kylskåpet. Men alls inte på ett bittert vis. Den frasen tröstar. Kanske speciellt för att den inte innehåller några råd eller ord som "det blir snart bättre". Det bara är så. Sova kan man göra någon annan gång i livet. Det finns viktigare saker att göra nu.

Trött mamma med sötaste pojken redo att gå ut för att möta dagen!