perken

Efter en natt med fyra timmars osammanhängade sömn, tröst  av ledsen bebis med magont, amningsmaraton deluxe samt byte av kissiga lakan och bebis är inte tankeverksamheten på topp.

Jag hade bokat promenad med en annan mamma med bebis. Mycket trevligt, och svettigt må jag säga. Efter promenad i högt tempo satte maken på kaffe till oss. Väl inne upptäcker jag till min häpnad två jättefläckar på linnet. Jaha. Glömt att lägga in amningskupor. Inte mer med det, fnissa lite åt det, rycka på axlarna och byta tröja.

Väl vid bordet är Vide också hungrig och jag orkar inte vara så finkänslig att jag går bort och ammar. Så jag ammar medan vi tre fikar. Sen sätter jag Vide lite bekvämt i knät och mumsar glatt kakor och slurpar kaffe. Sisådär en kvart senare tittar jag av en händelse ner på linnet och upptäcker till min fasa att min ena bröstvårta gladeligen pekar rakt ut! "Haha!!" Utbrister jag medan andra mamman försöker fästa blicken på tapeten bakom mig samtidigt som jag hastigt knögglar amningsinlägg och bröst tillrätta.

Måste. Sova. Mer.

Lilla fisskrutt!