perken

Alex Schulman skrev ofta i sin pappablogg om dotterns bajsfester. Jag kan nu känna igen mig. Dock en liten skillnad - vi har kissfest istället...

Varje dag tar vi en liten promenad. Den betyder mycket den där promenaden, att få sträcka på benen och vila armar från att bära en nu lite tyngre bebis. Men det är ett mindre och ibland mycket stort projekt att ge sig ut. Vagnen ska fällas upp, skötväskan på, Vide behöver äta och sen ska ju blöjan bytas för att det sen ska kläs på ytterkläder. Det är vid det där blöjbytet som projektet kan anta större proportioner. Många gånger glömmer Vide alldeles bort att han precis har ätit och vädjar mot mig med viftande händer att nu ska här ätas igen! Och då är det bäst att lyssna och agera innan ansiktet blir knallrött av ilska och de små, nu knutna händerna bankar ursinnigt mot min bröstkorg. Och efter att han har ätit händer det ibland att det spruttar till så vi får gå en vända till och byta. Och, ja efter det kan Vide komma på att han verkligen är jättesugen... Ja, ni förstår.

I vilket fall. Vid ett av våra byten för att gå ut står jag och förundras över hur torr blöjan är. Knappt har jag tänkt klart tanken innan en stråle, likt när man håller ett fullt mjölkpaket upp och ner, skvala rakt upp för att sen ta riktningen snett fram för att pricka Vides kläder och sen tvärt kasta om riktningen bakåt och ner på golvet. Så då står man där, håller inne sucken, ler och börjar om från början. Går med kissig bebis för att hämta rena kläder och lägger dem på skötbordet. Klär av, tvättar och DÅ! DÅ kommer det KISS igen!! Och det är inte lite kiss... Det är kiss överallt och tidernas stråle kastar sig upp, fram och helt plötsligt är alla kläder, ja verkligen alla kläder - strumpor, byxor, tröja, fleece, vantar fullständigt täckta av kiss. Ja. Vad gör man då? Jo, man börjar om. Tillåter sig att sucka och tänker att det inte spelar någon roll om det blir mörkt när vi kommer ut.

Ute. Mamman pustar ut med choklad.