perken

Jag satt häromdagen och skröt fullt och brett på bussen för kollegan om att jag inte varit magsjuk på 18 år. Att jag så fort minsta lilla magsjukebacillusk kommit i närheten styrkt mig med en fyrtio vitpepparkorn, känt svetten tränga och kroppen koka av det. Men magsjuk? Nädå, kroppen min gör inte sånt!

Trodde jag.

Och nu. Min kropp har blivit en vulkan som vid minsta rörelse fräser och bubblar oroväckande. Jag lämnar ingen mer beskrivning.

Om det är synd om mig?

JA!