perken

Denna natt var inte nådig, kropp och själ var orubbligt inställd på att absolut inte och under inga som helst premisser sova. Hjärnan däremot sände viljestarka tankar, ropade och bad nådigt om att "Snälla, snälla sova åtminstone 4 timmar".

Men klockan bara tickade på. Det enda som hände var att det blev varmt och svettigt. Provade under småhysteri alla möjliga sömnknep. Jag bad mannen berätta om hur en katalysator fungerar för att koppla av hjärnan till något lagom spännande och hrm, sövande. Efter katalystargenomgången fortsatte vi med värmepump, moderna tåg, ånglok, husisolering, självisolerande hus, bilmärken. ALLT!

Mitt huvud blev så trött... Men sov jag? Nej! Däremot virvlade tankar om glasullsfiber, stenullsfiber fort, fort som intressant omväxling.

När så klockan ringde 06.15 tvingade jag min trötta kropp upp med två timmars sömn.

Pust.

Tur att det var en rolig planerardag på jobbet, säger jag bara. Och att mannen i denna stund lagar god middag.