perken

Jag har alltid fått höra att jag ser yngre ut än vad jag är. Och inte är det frågan om ett år eller så. Busschauffören tog mig för 16 när jag var 23, när jag var 20 undrade tjejen som jag vikarierade ihop med om jag möjligtvis gick i nian.

Jag har blivit rätt upprörd. Jag har muttrat tyst och helst velat påpeka rynkorna i pannan på den som som för tillfället kommenterat mig och fråga om det inte känns käckt att se femton år äldre ut än sin egen ålder. Men. Jag är ju trots allt rätt snäll.

Så nu... Min kollegas 14-åriga dotter har praktik hos oss. Redan första dagen undrade en av mina småttingar om jag var hennes mamma. "Nä", småskrattade jag. Den lille token, tänk att de ser så fel på åldern!

Men. Och detta är lite bittert. Idag kom en 13-åring och kläckte den högst ocharmiga frågan "Är det din flicka, hon där?". Jag kisade bortåt i riktning av hennes hand och förstod inte riktigt. Kom på att hon måste menat den lilla bebisen på "Dags för nya blöjor-kortet". "Nej, jag har ingen liten flicka", sa jag. "Nej! Hon, där!" säger tjejen och viftar ivrigt mot vår praktikant som är 14 år...

Faktum: Jag har blivit gammal.

Och jag ser tydligen helt plötsligt äldre ut än vad jag är.

Vet inte riktigt om jag borde jubla eller gråta.