perken

Jag fullkomligen frossar i matprogram! Jag zappar fort mellan kanalerna för att se vad Gordon Ramsey hittar på, vilken restaurang han nu ska rädda eller hur han ska ta sig an uppgiften att röka fisk i en gammal bil på sin egen tomt. Jag längtar till onsdagarna, "Mästerkocken" är mitt absoluta favoritprogram. Jag fick torka en tår när Laleh i gårdagens program efter tappert kämpande åkte ut. Och för att vara helt ärlig är det riktigt länge sen jag hade ett program jag verkligen såg fram emot.

Det har varit så mycket dräll på tv. Människors inre och yttre vrids in och ut, vuxenmobbning, fixeringar vid hur man ska och inte borde se ut. Det mest privata blir ingen längre förvånad över att se. Men det här! Mat i alla dess former. En lök att hacka. Lax att filéa. Vanliga människor med passion för mat. Berömda kockar som delar med sig av sin kunskap. Det ska mycket till för att det ska förstöras.

Och det där, det gör mig så glad! Att bli lycklig över mat, att inspireras att själv göra mat. Inte att banta eller se ut på det ena eller andra sättet. Nej. Äta! För att det är livsnödvändigt och så himmelens gott.