Med känsla!

Vi har en sån där trevlig espressomaskin här hemma som man kan göra rent himmelskt kaffe latte med. Om man har har de rätta handlagen, vill säga. Som min make till exempel. Han är traktens baristakung! Jag lovar.

På den sista tiden har dock mina egna latte mest liknat en grövre variant av överkokt välling. Maken har iakttagit mig bekymrat och funderat både länge och väl över vad som är problemet.

- Har du malt tillräckligt med kaffe, då?

- Ja, suckar jag. Men det går ändå inte!

- Värmt mjölken för länge?

Osv.osv.osv


Igår tittade han allvarligt på mig och sa att han hade kommit på det.

- Vad då då? frågade jag nyfiket.

- Känslan! Du har för lite känsla och tar dig för lite tid!

??????????????


Jag som tar hur mycket tid som helst och har all känsla i världen när jag gör kaffe!

Mala kaffebönor och trycka i, men himlars va trögt det går!!! Skynda, skynda! Å neeej, nu är katterna på varandra, "komsi, komsi, inte morra så argt", ja kaffe ja... Och så mjölk... Var är mjölken, katterna?? (En kvart senare) Ja, just det mjölken skulle skummas var det! Å sjuttsiken var är mjölken? (Tio minuter senare) Det kan ju inte göra så mycket att mjölken är lite för het, borde kunna jämna ut det kalla kaffet. Men vad är detta?? Dåligt kaffe igen?

Jag skulle påstå att jag har mycket känsla!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0