Hur blev det?

Gästerna ringdes in, lyckligt ovetandes om vilket typ av husmanskost som skulle bjudas valdagen till ära, samtidigt som tungan omsorgsfullt lades i grytan.

Vad det var vi lagade var inte direkt någon tvekan. Väldigt nära kändes känslan av att tillaga just kalv - ett djur och inte en anonym produkt vakuumförpackad köttfärs från Hemköp.




Och nu, håll i er! Tungan skulle skrapas på sitt skinn! Efter det var det verkligen inga otydligheter om vad som låg på vår skärbräda, så mycket att jag bad maken om att ta "honom" till grytan igen. En nyttig aha-upplevelse, kanske?




Så. Lagom tills dess att tungan var uppskivad, rotmoset lagat, såsen mixad och vispad, ringde våra gäster på dörren. Om vi sa vad det var? Svar: Nej. Om de tyckte att det var gott? Svar: Ja. Så även vi. Mör och fin och fruktansvärt mjuk och väldigt nära ladugården, för oss två som visste.

Vid tid för våra vänners hemgång var maken ändå så sanningsenlig att han under deras förskräckta utrop visade dem receptet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0