perken

Har varit själv hemma till sena eftermiddagarna i min snörvlande och hostande ensamhet med katterna som enda sällskap denna vecka. Är av någon okänd anledning så fruktansvärt sentimental när jag ser på tv själv. Fick lov att ta fram näsduken igår eftersom jag inte kunde låta bli att fälla några tårar över Top Model. Jag som inte ens följer programmet blev så rörd att tårarna flödade när de utvalda tjejerna gick vidare. Så fint! (?) Och sen blev det ju så förskräckligt synd om flickan som åkte ut. Mer tårar.

Nej, vare sig har eller har haft någon gömd flickedröm om att bli en sådan själv eller något liknande.

Va fiint och sorgligt det var!