Min favoritgranne
Jag väntade på hissen för att åka ner med det första tvättlasset till tvättstugan. När hissen öppnades skrek vår äldre granne till när jag mosade in påsarna med tvätt:
- Min store tid! Hur länge har du samlat?! Hur ofta tvätter du egentligen? En gång i månaden?? Va, va?! Oj, oj, oj! (Grannen drar en stor suck och himlar samtidigt stort med ögonen.) En gång i veckan! En gång i veckan tvättar jag... osv.osv.osv...
Jag smålog lite och svängde lite med tvättpåsarna och frågade hur det var med honom. Jag har inte sett honom på ett bra tag och började smått fundera över om han försvunnit från huset.
Den här grannen kom jag inte alls på god fot med från första början. Han hade synpunkter i tvättstugan och kommenterade hur jag borde och inte borde hänga min tvätt medan han vilt gestikulerade och skrockade åt min upphängda tvätt. Han skulle ALLTID prata med mig och kommentera, i tvättrummet, i hissen, och på väg upp för berget. Men till sist blev jag tvungen att inse att det här ju är en riktig mysgubbe. När jag hoppade på kryckor frågade han bekymrat hur det gick för mig och dagen jag gick utan sken han glatt upp över att jag kunde gå igen. Grannen som nyss fått barn skickade han en flaska champagne till.
Han är helt enkelt en person som bryr sig om sina grannar och som inte heller är rädd för att säga vad han tycker. En rätt sällsynt typ med andra ord eftersom nästan alla verkar hålla sig väldigt mycket för sig själva här i husen (oss medräknat). Att gå över till grannen för låna lite socker och småprata en kvart eller två känns dumt nog rätt långt borta.
Jag och mannen tror fördomsfullt att han är italienare. Han har nämligen ett underbart hetsigt temperament. En gång hittade vi honom i entrén bankandes med knytnävarna på hissdörren när tanten våningen ovanför hade svårt att säga hejdå till sin tantkompis som stod i hissöppningen. Men han vänder snabbt och blir trevlig och glad igen.
Jag ska sannerligen ta och bjuda in honom till oss på fika.
- Min store tid! Hur länge har du samlat?! Hur ofta tvätter du egentligen? En gång i månaden?? Va, va?! Oj, oj, oj! (Grannen drar en stor suck och himlar samtidigt stort med ögonen.) En gång i veckan! En gång i veckan tvättar jag... osv.osv.osv...
Jag smålog lite och svängde lite med tvättpåsarna och frågade hur det var med honom. Jag har inte sett honom på ett bra tag och började smått fundera över om han försvunnit från huset.
Den här grannen kom jag inte alls på god fot med från första början. Han hade synpunkter i tvättstugan och kommenterade hur jag borde och inte borde hänga min tvätt medan han vilt gestikulerade och skrockade åt min upphängda tvätt. Han skulle ALLTID prata med mig och kommentera, i tvättrummet, i hissen, och på väg upp för berget. Men till sist blev jag tvungen att inse att det här ju är en riktig mysgubbe. När jag hoppade på kryckor frågade han bekymrat hur det gick för mig och dagen jag gick utan sken han glatt upp över att jag kunde gå igen. Grannen som nyss fått barn skickade han en flaska champagne till.
Han är helt enkelt en person som bryr sig om sina grannar och som inte heller är rädd för att säga vad han tycker. En rätt sällsynt typ med andra ord eftersom nästan alla verkar hålla sig väldigt mycket för sig själva här i husen (oss medräknat). Att gå över till grannen för låna lite socker och småprata en kvart eller två känns dumt nog rätt långt borta.
Jag och mannen tror fördomsfullt att han är italienare. Han har nämligen ett underbart hetsigt temperament. En gång hittade vi honom i entrén bankandes med knytnävarna på hissdörren när tanten våningen ovanför hade svårt att säga hejdå till sin tantkompis som stod i hissöppningen. Men han vänder snabbt och blir trevlig och glad igen.
Jag ska sannerligen ta och bjuda in honom till oss på fika.
Kommentarer
Trackback
