perken

Jag ska bli lärare! I slutet av januari mer bestämt. Den tanken gör mig glad, nöjd, förväntansfull och alldeles, alldeles vettskrämd!

Jag menar, 25 stycken vandrande barn! Eller hjälp! Kanske ännu fler! Hur ska jag få dem att sitta stilla? Det går ju knappt att hålla koll på två samtidigt. Hur i hela friden ska jag få dem att läsa.. och ännu värre räkna? Samtidigt som de dessutom tycker att det är kul? Tänk om jag glömmer bort vad de heter och så sitter de och gråter hemma över att fröken glömt deras namn? Tänk om det ringer arga föräldrar hem till mig och skäller ut mig för att jag inte kan deras barns namn? Eller, tänk om jag bara får sådana där argsinta barn som tycker om att lägga häftstift på min stol och spindlar i katedern? Och. Det värsta av allt. Tänk om de inte hör vad jag säger? Jag är inte direkt känd för min djupa basröst. Hur ska detta gå??

Men just nu befinner jag mig fortfarande i tryggheten, jag sitter på vår balkong och läser pedagogiska böcker som åtminstone invaggar mig i tron om att jag ska bli en bra och framgångsrik fröken.