perken

När jag var liten, i sådär 5-års åldern, tyckte jag att det var helt förskräckligt att jag hade den otroliga oturen att ha spikrakt hår. Jag var hemskt avundsjuk på de flickor som kunde stoltserade med sina vackra lockar. Jag önskade och bad enträget att jag också skulle få lockigt hår, dock utan resultat.

Jag glömde helt av detta fram tills för ett år sedan. Med borsten i handen förundrades jag över hur en del av håret alltid verkade locka till sig. Jag gissade att det måste bero på huvudkudden. Problemet var bara att jag nu stod framför spegeln och redde ut ett helt nytvättat hår. Jag började lyfta på håret och konstaterade till min förvåning att cirka en tredjedel av håret var lockigt!

Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på den lilla 5-åriga Erika som så förtvivlat starkt önskade att det raka håret skulle bli lockigt när jag nu kollar på de lockiga hårtestarna samtidigt som jag sliter med borsten och plattången för att de ska bli lika platta som det övriga håret.




En liten olustig tanke kryper fram när jag tänker på detta. Vad mer kan jag som liten så innerligt hett ha önskat??