En (mar)drömtur på Ikea
Jag och mannen har i flera veckor pratat om att åka till Ikea för att köpa oss en röd cd-hylla till alla våra skivor som svämmar över på vardagsrumsgolvet.
Lika länge som vi har pratat om detta har jag också längtat och sett fram emot detta tillfälle. Jag älskar att njutningsfullt och i sakta gemak ströva runt och titta på alla möbler och inredningsdetaljer och låta mig inspireras!
Tror jag... Detta är nämligen vad som alltid händer och som även utspelade sig denna eftermiddag:
Så fort vi kommer innanför dörrarna undrar jag med stigande panik varifrån alla människor kommer? Det är ju inte ens lönehelg och jag ser knappt skyltsängarnas lakan för alla tokar som virrar runt. Jag försöker febrilt lokalisera mig och ser plötsligt hur min man grabbar tag i en vagn och snabbt försvinner in i den abnorma folkmassan. Jag tänker att det nu gäller att fort hänga med så jag slipper efterlysa honom i högtalarna och galopperar det fortaste jag kan genom avdelningen med köksredskap och plastbyttor och in i avdelningen med smarta förvaringssaker.
Det är nu jag glömmer att vi kom för att köpa en cd-hylla och faktiskt inte riktigt behöver köpa något annat. Jag drabbas av någon slags gammal samlar-överlevnadsinstinkt och inser med stort allvar att det nu gäller det att tänka snabbt och handla aktivt. "Papplådor, en i läder för 99 kr och två i vit papp för 35 kr och så kanske två stora för 189 kr styck, det är ju underbart och precis vad vi alltid behövt!", tänker jag och roffar snabbt åt mig alltihop innan någon annan skulle komma på samma smarta idé.
Efter att sen ha återfunnit maken med kundvagnen och lagt ner mina dyrbara fynd följer jakten på det vi egentligen kom för - den röda cd-hyllan. Och det är inte lätt. Inte ett dugg. Det är nu jag inte alls vill vara på Ikea längre, det känns inte ett dugg njutningsfullt eller inspirerande. Vi hittar inte vår cd-hylla! Alla gångar tycks vara fyllda med "BILLY" och "BENNY" och "BILL" (?) och vi kommer inte längre ihåg vad vår cd-hylla hette och knappt hur den såg ut.
När vi till slut hittat vår röda cd-hylla och ställt oss i själscanningskön för att snabbast möjliga komma ut och därmed orsakat trafikstockning i kön för att jag råkat trycka i för många papplådor än vad vi ville köpa, är vi trötta, irriterade och hungriga. 5 kronor för en korv är ju löjligt billigt och dumt att avstå. Så ni förstår ju själva... En trekvart senare sitter vi halvmätta och fasligt trötta och lagom irriterade på väg hem. På hemfärden tänker jag att jag aldrig mer ska sätta min fot på Ikea.
Väl hemma blir cd-hyllan jättefin! Och mina papplådor med... (När de väl blir fyllda.) Vi beundrar vår hylla och funderar på om vi kanske skulle köpa en till?! Och badrummet, skulle det inte vara hemskt praktiskt om vi kunde klämma in en förvaringshylla där?
Lika länge som vi har pratat om detta har jag också längtat och sett fram emot detta tillfälle. Jag älskar att njutningsfullt och i sakta gemak ströva runt och titta på alla möbler och inredningsdetaljer och låta mig inspireras!
Tror jag... Detta är nämligen vad som alltid händer och som även utspelade sig denna eftermiddag:
Så fort vi kommer innanför dörrarna undrar jag med stigande panik varifrån alla människor kommer? Det är ju inte ens lönehelg och jag ser knappt skyltsängarnas lakan för alla tokar som virrar runt. Jag försöker febrilt lokalisera mig och ser plötsligt hur min man grabbar tag i en vagn och snabbt försvinner in i den abnorma folkmassan. Jag tänker att det nu gäller att fort hänga med så jag slipper efterlysa honom i högtalarna och galopperar det fortaste jag kan genom avdelningen med köksredskap och plastbyttor och in i avdelningen med smarta förvaringssaker.
Det är nu jag glömmer att vi kom för att köpa en cd-hylla och faktiskt inte riktigt behöver köpa något annat. Jag drabbas av någon slags gammal samlar-överlevnadsinstinkt och inser med stort allvar att det nu gäller det att tänka snabbt och handla aktivt. "Papplådor, en i läder för 99 kr och två i vit papp för 35 kr och så kanske två stora för 189 kr styck, det är ju underbart och precis vad vi alltid behövt!", tänker jag och roffar snabbt åt mig alltihop innan någon annan skulle komma på samma smarta idé.
Efter att sen ha återfunnit maken med kundvagnen och lagt ner mina dyrbara fynd följer jakten på det vi egentligen kom för - den röda cd-hyllan. Och det är inte lätt. Inte ett dugg. Det är nu jag inte alls vill vara på Ikea längre, det känns inte ett dugg njutningsfullt eller inspirerande. Vi hittar inte vår cd-hylla! Alla gångar tycks vara fyllda med "BILLY" och "BENNY" och "BILL" (?) och vi kommer inte längre ihåg vad vår cd-hylla hette och knappt hur den såg ut.
När vi till slut hittat vår röda cd-hylla och ställt oss i själscanningskön för att snabbast möjliga komma ut och därmed orsakat trafikstockning i kön för att jag råkat trycka i för många papplådor än vad vi ville köpa, är vi trötta, irriterade och hungriga. 5 kronor för en korv är ju löjligt billigt och dumt att avstå. Så ni förstår ju själva... En trekvart senare sitter vi halvmätta och fasligt trötta och lagom irriterade på väg hem. På hemfärden tänker jag att jag aldrig mer ska sätta min fot på Ikea.
Väl hemma blir cd-hyllan jättefin! Och mina papplådor med... (När de väl blir fyllda.) Vi beundrar vår hylla och funderar på om vi kanske skulle köpa en till?! Och badrummet, skulle det inte vara hemskt praktiskt om vi kunde klämma in en förvaringshylla där?
Kommentarer
Postat av: Hanna
Been there, done that!
Eftersom jag är ensamstående student utan vare sig körkort eller bil så är det dessutom en busstur med ett byte i stan att genomlida innan jag är hemma med prylarna... Bussar som givetvis även de är fyllda till brädden med folk!
Postat av: Erika
Å huh! Medlidande! Det där har jag också gjort... Lyckades övertyga en vän om att vi absolut var så starka att vi kunde köpa en varsin hylla plus diverse kastruller och andra saker för att släpa genom buss-tunnelbana-buss-gångfärd hem. Det är näst intill vansinne!
Trackback
