perken

Jag är inte bitter. Nej, nej! Jag tycker att det är fruktansvärt intressant och väldigt utvecklande att studera kursplaner och läsa om sociokulturella utvecklingsplaner och bedömningar så här en lördagseftermiddag medan maken springer runt i Linnéstan. Det gör till exempel att jag känner mig väldigt fräsch och uppdaterad inom mina specialämnesområden och på måndagen lite lätt kan skryta om mina nyförvärvade kunskaper.

Tex:

- VA, du menar inte att du satt och tittade på tv och roade dig hela helgen med att göra sånt du vill?

Sen smackar man lite roat med tungan och skakar lätt fundersamt på huvudet samtidigt som man drar bedömningens historia, i Kina dessutom om man känner för att spexa till det lite extra.


Jag kan knappt vänta till nästa helg! Då ni! Då tänkte jag välja mellan att läsa in mig på talbaser eller möjligtvis sociala relationer i klassrummet.


(Ett plus är att maken tar disken... Och att det faktiskt vankas en efterlängtad middagspaus med gott umgänge ikväll)