perken

Efter att eleverna satt upp sina stolar och studsat ut satt jag och handledaren kvar och hade det sådär riktigt trivsamt. Vi åt hemgjorda bullar och drack te och diskuterade kommande vecka. Allt var väldigt bra tills denna dialog utspelade sig:

- Vill du kanske ta någon engelskalektion, Erika? Eller vill du hellre ha något i bilden med eleverna?

- Va, ENGELSKA? (Desperat, plågad blick, engelska är verkligen inte mitt område) Nej, nej!

- Hm?

- Nej, nej! Vad som helst men inte det!

- Du.. När jag tänker efter... Jag tror det skulle vara bra för dig!

- Äh... Jag kan göra något annat! (Letar vilt efter ett bra förslag, rimma med matematik?!)

- Erika. Du ska ha engelska. MINST en gång under den här perioden.

- Men...

- Ja. Erika. Det blir så. Tisdag eller torsdag?

Det var det där med att en handledares ord alltid väger mer än ens egna. Hu. Jag måste bli smartare än så här.