Jag och min frisör
Jag ska klippa mig på fredag. "Åh, va roligt!", kanske ni tänker. Jag vet inte riktigt det. Jag har gått och dragit på det den här gången.
Jag känner mig så utsatt när jag sitter framför spegeln likt en dränkt katt och ska överrösta alla hårtorkar med försök till otvunget småpratande. Jag har genom alla hår hoppat mellan olika frisörer. Jag har tyckt att det har varit för dyrt, för krystat, blivit för märklig frisyr och så svårt att hitta någon som verkligen lyssnar. Varenda frisör jag har varit hos sen jag var 15 år har klippt upp håret. Jag har försökt få dem att förstå att det inte går, timmarna efter att jag kommit hem ser jag ut i håret likt en lite för entusiastisk höna som inte riktigt har koll på sina fjädrar. Men de har alla lett, skakat på huvudet och sa sagt att "Nej, nej, det kommer aldrig att hända, inte när man klipper på mitt vis". Sen har jag gått hem och stått länge framför spegeln och desperat försökt platta ner det.
Jag har nu för första gången bestämt mig för en enda frisör. Vi firar nu ettårsjubileum. Hon är jättebra. Hon lyssnar noga och hon klipper inte upp håret. Hon är trevlig och småpratar med mig på ett lättsamt vis och berättar dessutom fruktansvärt roliga historier. Men. Hon är hård och sträng.
Första gången jag kom mötte hon min blick i spegeln med allvarlig uppsyn och sa att "Nu ska vi se om ditt hår duger". "Haha", svarade jag lite nervöst och undrade småoroligt vad som skulle hända. Men håret fick godkänt.
Vid mitt senaste besök slog jag mig lugnt ner i i frisörstolen och log in i spegeln. Min frisör var upptagen med att dra i längd efter längd och mötte inte min blick förrens hon utropade "VAD HAR DU GJORT?". Oroligt tittade jag mig runt för att se vad som hade hänt tills jag förstod att hon faktiskt menade mitt hår. "HUR många gånger har du packat in håret sen sist?", frågade min nu ilskna frisör. Jag försökte att stammande komma fram till om det hade blivit en eller kanske tre gånger sen sist men blev avbruten av frisören som utbröt "Jaså SÅ många gånger", medan hon bistert skakade på huvudet. Sen kom föreläsningen. Om jag någonsin ville ha långt hår, var jag tvungen att göra si och göra så. Hon beskrev väldigt pedagogiskt hur hon brukade göra och sa skarpt att jag måste ställa flaskan med skyddsspray vid borsten så att detta inte inte skulle kunna upprepas.
Och nu. Håret är snustorrt.
Hon kommer bli så arg!
Jag känner mig så utsatt när jag sitter framför spegeln likt en dränkt katt och ska överrösta alla hårtorkar med försök till otvunget småpratande. Jag har genom alla hår hoppat mellan olika frisörer. Jag har tyckt att det har varit för dyrt, för krystat, blivit för märklig frisyr och så svårt att hitta någon som verkligen lyssnar. Varenda frisör jag har varit hos sen jag var 15 år har klippt upp håret. Jag har försökt få dem att förstå att det inte går, timmarna efter att jag kommit hem ser jag ut i håret likt en lite för entusiastisk höna som inte riktigt har koll på sina fjädrar. Men de har alla lett, skakat på huvudet och sa sagt att "Nej, nej, det kommer aldrig att hända, inte när man klipper på mitt vis". Sen har jag gått hem och stått länge framför spegeln och desperat försökt platta ner det.
Jag har nu för första gången bestämt mig för en enda frisör. Vi firar nu ettårsjubileum. Hon är jättebra. Hon lyssnar noga och hon klipper inte upp håret. Hon är trevlig och småpratar med mig på ett lättsamt vis och berättar dessutom fruktansvärt roliga historier. Men. Hon är hård och sträng.
Första gången jag kom mötte hon min blick i spegeln med allvarlig uppsyn och sa att "Nu ska vi se om ditt hår duger". "Haha", svarade jag lite nervöst och undrade småoroligt vad som skulle hända. Men håret fick godkänt.
Vid mitt senaste besök slog jag mig lugnt ner i i frisörstolen och log in i spegeln. Min frisör var upptagen med att dra i längd efter längd och mötte inte min blick förrens hon utropade "VAD HAR DU GJORT?". Oroligt tittade jag mig runt för att se vad som hade hänt tills jag förstod att hon faktiskt menade mitt hår. "HUR många gånger har du packat in håret sen sist?", frågade min nu ilskna frisör. Jag försökte att stammande komma fram till om det hade blivit en eller kanske tre gånger sen sist men blev avbruten av frisören som utbröt "Jaså SÅ många gånger", medan hon bistert skakade på huvudet. Sen kom föreläsningen. Om jag någonsin ville ha långt hår, var jag tvungen att göra si och göra så. Hon beskrev väldigt pedagogiskt hur hon brukade göra och sa skarpt att jag måste ställa flaskan med skyddsspray vid borsten så att detta inte inte skulle kunna upprepas.
Och nu. Håret är snustorrt.
Hon kommer bli så arg!
Kommentarer
Trackback
