perken

Det var med en närmast högtidlig stämning vi lärarstudenter i morse äntrade föreläsningssalen. Vi fick den stora äran att bänka oss i universitetets pampiga och mycket vackra huvudbyggnad med de två stora lejonen istället för den nybyggda Pedagogen.

Jag öppnade en alldeles ny röd bok, tillägnad det sista arbetet och antecknade och ritade mina blommor och gubbar med en känsla av vemod. Imorgon är det sista föreläsningen. Sen är det upp till mig och min studiekompanjon att greja resten. 

Jag trodde nästan ett tag att jag alltid skulle vara student. Men om jag kisar så ser jag något annat.

Jag börjar ana att en annan verklighet än Göteborgs Universitet existerar, någonstans strax bakom hörnet.