perken

Jag funderar över det här med katter. De är fruktansvärt mysiga och så. Men varför envisas de prompt med att alltid vara där man själv för tillfället har som mest fokus?

Var femte minut får jag vänligt men bestämt fösa ner vår katt som envisas med att tycka att livet är som mest underbart precis framför skärmen, gärna med svansen viftandes över tangentbordet.