perken

Det dröms besvärliga drömmar om att det helt plötsligt inte skulle bli någon examen. Universitetslärare, som helt plötsligt blivit tre meter långa säger att jag måste läsa många, många fler böcker och skriva många, många fler arbeten. De säger att jag missat detta och att jag därför inte kommer hinna.

ERIKA! Har har du inte tänkt på det? Du kommer inte hinna! VARFÖR har du inte gjort det? HUR tänkte du nu?, säger de triumferande och pekar anklagande med sina långa fingrar på mig.

Det dröms oroliga drömmar om att det nya jobbet skulle ligga så långt bort att jag aldrig hinner dit förrän dagen är slut och förskolan stänger. Kallsvettig vaknar jag klockan fem och går upp och dricker lite vatten. Jag berättar stillsamt för mig själv att lärarna inte existerar och att jobbet kommer gå jättebra. Det tar ett tag innan jag tror på mig själv men sen somnar jag snart om.

När jag vaknar räknar jag dagarna och tänker att det måste gå att hinna detta och grabbar samtidigt tag i denna:

Snart.