perken

Vi har en grinig dag idag, jag och sonen. Han gnäller tröstlöst och hivar alla favoritleksakerna så långt bort han bara kan. Jag tittar förtvivlat ut genom lägenhetens alla fönster och önskar att stormvindarna kunde minska så jag kunde dra ut oss på barnvagnspromenad. Famnen är det enda som funkar, i alla fall i sådär en fem minuter. Om vi samtidigt går runt och kollar på spännande saker vill säga. Som flödet ur vattenkranen eller spanar in kryddorna i skåpet.

Vill absolut inte sova. Inte ett endaste dugg och är ändå så hjälplöst trött att ögonen är röda. Jag är rastlös och själv trött över att trösta och försöka söva. Jag vyssar, sjunger, ammar, rapar, hoppar runt. Jag tar in vagnen i hallen i hopp om att likna det hela till en käck promenad. Helt hopplöst. Blir genomskådad efter en halv minut. Får konfunderade blickar, arga armviftningar och en tilltagande gråt till svar.

Inget går.

Till slut vet jag inte vad jag ska göra. Två timmar har gått. Sonen är ju fortfarande något ohyggligt trött och verkligen ber om att få sova. Men hur? Jag som provat precis allt och bara själv vill få lägga mig ner och sova. Så jag lägger sonen tillbaka under täcket. Tillåter mig att ta en paus i nattandet. Sätter mig på sängkanten och kollar mobilen och hör, en gäspning... Två gäspningar. Små snusningar? Jag släpper mobilen sakta och hittar sonen sovandes.

Vad ska man tänka?