perken

Man ska inte äta för två, står det i gravidböckerna. Uppenbarligen ska man inte heller äta för en. Det vet då jag. Den metoden provade jag med resultatet: vredesutbrott, skrämd make och konstant illamående. Inget vidare med andra ord.

Nu vet jag dock mycket bättre.

Man ska äta för tre, menar de ju!

Jag borde skriva en mer lättbegriplig bok om ämnet.

Jag skulle beställa tapeter - trodde jag, ja. Kom fram exakt fem minuter efter stängningsdags. Med Liten i magen som verkar äta för tre bestämde jag mig för att stanna kvar i denna delen av stan och förena nytta med nöje. Jag ratade Sibylla och gick direkt på den indiska restaurangen på hörnet.

Väl där fick jag såklart frågan om jag skulle ta med? Nehej, väntade jag sällskap? Jaså inte.

Ledsna, medlidande blickar kretsade på mig och mitt bord. Dumt. Jag var ju helnöjd med att äta med mig själv. Men fick lov att påminna mig flera gånger att det faktiskt är okej att äta själv. För jag åt inte själv. Jag åt med mig själv. Med mina tankar, funderingar och fantasier som sällskap.

Varför är det så laddat att äta utan andra människor?

I oktober är det dags.


Spännande, nervöst, härligt, urläskigt och alldeles underbart.

Tänk gärna på oss! Skicka en tanke eller två, en bön - om att allt ska gå bra.