Vågar du äta med dig själv?
Jag skulle beställa tapeter - trodde jag, ja. Kom fram exakt fem minuter efter stängningsdags. Med Liten i magen som verkar äta för tre bestämde jag mig för att stanna kvar i denna delen av stan och förena nytta med nöje. Jag ratade Sibylla och gick direkt på den indiska restaurangen på hörnet.
Väl där fick jag såklart frågan om jag skulle ta med? Nehej, väntade jag sällskap? Jaså inte.
Ledsna, medlidande blickar kretsade på mig och mitt bord. Dumt. Jag var ju helnöjd med att äta med mig själv. Men fick lov att påminna mig flera gånger att det faktiskt är okej att äta själv. För jag åt inte själv. Jag åt med mig själv. Med mina tankar, funderingar och fantasier som sällskap.
Varför är det så laddat att äta utan andra människor?
Väl där fick jag såklart frågan om jag skulle ta med? Nehej, väntade jag sällskap? Jaså inte.
Ledsna, medlidande blickar kretsade på mig och mitt bord. Dumt. Jag var ju helnöjd med att äta med mig själv. Men fick lov att påminna mig flera gånger att det faktiskt är okej att äta själv. För jag åt inte själv. Jag åt med mig själv. Med mina tankar, funderingar och fantasier som sällskap.
Varför är det så laddat att äta utan andra människor?
Kommentarer
Trackback
